Nåja - i dagens mail fanns en länk till en artikel i aftonbladet där Björn beskriver varför han röstade på SD i valet 2014 - bra skrivet och modigt att gå ut med. Det kan summeras med att han saknade vettig politik för sina intressanta frågor hos de etablerade partierna och en röst för SD var ett sätt att visa missnöje.
Hur vanligt detta missnöjesröstande är vet förstås ingen, vilket kan bero på att det finns valhemlighet i det här landet och många personer för närvarande högst odemokratiskt hänger ut SDs väljare på olika sätt och många därför avstår att visa vad det röstat på. Själv röstade jag inte på SD.
Nu till dagens fundering:
I det svenska valsystemet finns inte många sätt att visa sitt missnöje på - det enda man i praktiken kan göra är just att rösta på ett annat parti än det man brukar och att göra det på ett större parti som har möjlighet att komma in i parlamentet (oavsett vilket). Låter man bli att gå och rösta, röstar blankt eller röstar på ett parti som inte kommer in i parlamentet så blir rösten ogiltig och bortkastad.
Jag tycker det är dags att ändra systemet så att ett parlaments platser tillsätts i relation till hur många av den röstberättigade befolkningen som utnyttjat sin demokratiska rätt. Låt mig förtydliga - givet att ovan nämnda soffliggare, blankröstare och småpartiröstare uppgår till 10% av de röstberättigade så ska 90% av parlamentets platser besättas enligt de giltiga rösterna. På så sätt får vi ett system där missnöje kan visas på ett sätt utan att rösta fram något parti som man kanske inte delar åsikter med.
Medveten om att det inte är populärt bland politikerna då de riskerar att bli färre platser att kämpa om, men för sann demokrati anser jag det vara enda sättet då det verkligen blir att varje persons röst räknas lika mycket.
Lämna gärna dina tankar bland kommentarerna.
/Palle